tondövheten
natten är liksom vaken
i takt med melodierna
från Chopins nocturnes
och teet har kallnat
för längesedan
urtid
och raseri
att allting alltid är samma
sak
som upprepas i tid och
otid
vi står som stilla
eller jag
jag stårt stilla
du färdas i ljusets hastighet
men i min hjärna är det
fortfarande två år sedan
när vi var lyckliga eller
i alla fall gav sken av att vara
just det
urtid
urtid i mig
för jag lärde mig aldrig hur
man
hanterar framtid
Kommentarer
Trackback
