You forget so easy

och min egen tyngdkraft håller ner mig så långt

att jag ser avgrunden

min egen avgrund som gjordes av dig
täcker för ögonen, hårt med mina händerbiter mig i armen skriker in i tröjan och
slår mig på knäna
sluta störa mig du stör

snurrar runt till jag inte längre känner marken
släpp mig lös



släpp mig lös






brinn

ge mig mig tillbaka

jag föll
föll för dig

fallandes ner från kanalerna
förbi skäggstubben



de saltade floderna rinner längs springorna i
träet

och ut i trädgården för att döda
all växtlighet

hon ruttnar i hans minne likt plommonträdet på baksidan
det som stått där sedan huset byggdes 1967


jag tynar bort längs med tiden
eller längs den lilla stigen som ledde bort från huset och ut i världen