och alla stenar ligger på mina axlar

jag bär

dina tyngder





och medan du väntar
äter fåglar mina ögon





jag är blind och du tittar på

solfjädern täcker mina sår

under ögonen
och jag ler fast jag egentligen


vill blunda bort

för att sedan låtsas
gå bort från dig





centimeter centimeter


huden gör ont när den flagnar
 

ljuva sommarnätter svider i ögonen

vems ögon du än bär
är det inte din  a
eller mina


och du tror du såg mig
rakt igenom helt      självlysande självklar

själ-lysande

men själv ser jag ingenting

ibland tänker jag att du spelar radiohead för att visa mig att du finns

men du finns redan här
och jag är elak nu men du
gör mig olycklig


och mellanrummet mellan oss stör
       det stör min hjärna

jag vill riva huden på din rygg och
känna dig

som jag aldrig fått göra





men du låter mig inte

när jag inte kunde somna tänkte jag på dig och hur du aldrig sa något eller tittade på mig

din blick sökte något annat

som om
din rädsla satt i mig

och du tittade aldrig
du väntade på mig att säga någonting

och du lämnade mig i ett smått duggregn
som sedan visade sig bli
oväder


himlen öppnade sig
medan du inte ens
lämnade kvar ett spår

av närhet

nätterna i arvika med hörlurarna och allt oljud och mina egna klagosånger

jag finns och lever (den eviga frasen)
inuti mig själv

men
när dimman                 klarnar
ser jag bara



vener och   artärer






mitt blod är så tunt,
det rinner så snabbt.












Jag klarnar upp

RSS 2.0