jag blåser ut tills mina lungor är tömda på allt som kanske finns långt där inne

saker som hör till luften


koldioxid, ånga




jag klandrar ingen för de blå
streck jag ser när jag blundar men


xxxxxxxxxxx
x
x
xx
x
xxxxxxxx
x

vill inte längre behöva sluta andas när jag tänker
klagandes gnagandes


mina ögon kliar, de vill ut
jag vill ut, min hjärna vill
ut




jag är explosiv, farlig
jag kan inte hanteras

















lungorna kryper
de skrynklas ihop
blir till pulver


löses upp
och här ligger jag och tänker attjag fortfarande

har andnöd

ännu en gång näsblod och övertryck i hjärnan andas andas

vill inte längre ta

slut på de krafter jag har



jag går på reserv hela tiden,
jag kan inte längre stå själv


denna känsla
denna ovana känsla av närhet och att släppa taget av sig själv









jag orkar inte
orkar jag?

ffhfg dfk vet inte au revoirrrrrr

Du brinner i mig

 

och jag andas in koldioxid

in in in

 

 

 

 

 

aldrig ut

 

 

fyll mig med luften du bär på

men rör mig aldrig

 

 

 

rör rör rör aldrig mig

 

 

aldrig mig

 

 

och du är så tunn, jorden

 

s ka k ar

 

 

du skälver

 

 

 

och jag vet att du har tagit ett par fotbollsskor för ett tusen fem hundra

 

 

men jag dömer dig inte

 

för moral är inte vår grej


du skapar nya ord genom att se ner i marken istället för mig i ögonen

det faktum att du faktiskt inte kan
dölja ljudet i din hjärna


gör mig orolig och det knakar i alla        väggar runt omkri
ng


mig


och det gör ont, allt gör ont
när slutar saker göra ont?



det fryser ute
löven är isiga och jag tror det skulle göra ont att haaaaa
aaaa
a
alka

och och dessutom halkar jag hela tiden varje sekund för jag är trött på att bara stå upp






något måste hända och jag kastar hellre mig själv på marken än
står kvar för jag vill inte stå här



jag vill inte stå kvar här.

RSS 2.0