[...]

en molande ångest

sköljer över mig som

en mörk skugga


              röda blodkroppar tappar sin färg

            och ögonen förlorar kontakten med omvärlden

verkligheten tappar bort

sig             själv

och jag

                                    följer sakta dess fotspår ner i gråskalans

                                                                                    träsk


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0