ibland tänker jag att du spelar radiohead för att visa mig att du finns

men du finns redan här
och jag är elak nu men du
gör mig olycklig


och mellanrummet mellan oss stör
       det stör min hjärna

jag vill riva huden på din rygg och
känna dig

som jag aldrig fått göra





men du låter mig inte

när jag inte kunde somna tänkte jag på dig och hur du aldrig sa något eller tittade på mig

din blick sökte något annat

som om
din rädsla satt i mig

och du tittade aldrig
du väntade på mig att säga någonting

och du lämnade mig i ett smått duggregn
som sedan visade sig bli
oväder


himlen öppnade sig
medan du inte ens
lämnade kvar ett spår

av närhet

nätterna i arvika med hörlurarna och allt oljud och mina egna klagosånger

jag finns och lever (den eviga frasen)
inuti mig själv

men
när dimman                 klarnar
ser jag bara



vener och   artärer






mitt blod är så tunt,
det rinner så snabbt.












Jag klarnar upp

dagar, år

kanterna sticker mig i
sidan


och du svider i mitt hjärta
min kropp är ett hål
utan dig


och du vet det men låtsas inte om det
för jag känns inte


jag känner bara mig själv och du

och i drömmen dog du
efter att ha ratat mig
efter att ha älskat mig



för jag var falsk i din närhet
för att jag inte kunde glädja dig


och jag gör ont
ont överallt
och svider

jag är ett sår
ett infekterat sår
på mig själv



och jag vill bara tillbaka till de stunderna du höll om mig och viskade att du älskade mig, om och om igen, och jag kunde gråta av glädje för att du fanns där
och varför försvann jag?


varför gjorde jag att du försvann? varför förändrades
jag

utan att vilja



jag hade gjort allt
precis allt


för att få dig igen.

nätter

om nätterna
blir dofterna



så mycket
starkare

det är inte lönt att leta mer

för vågorna innanför min panna säger att det inte
går

för jag har inga krafter och ingen
ork

att ge mer




för när jag lämnar ut mig
är det ingen













som tar emot.
 

time to pretend

ljudvågor når mina öron och jag
öppnar ögonen

efter en minuts mörker






och du står där, händerna ut-
sträckta

väntar på att jag ska ta dem



men jag vill inte gå hem.
 

nej jen

x
x
x

finns inte
jag fanns inte


du är gas
och du är
ånga

du är ett moln

varför vänder du dig aldrig om

vi ser nog
har sett nog

jag är ömtålig jag har händer av
glas

och du trycker för hårt




för att blodet ska nå ut
jag svimmar kommer att
svimma

min hud är tunn och ådrorna spricker
och du känns som gummiband mot huden

du har inte sett nog

när vi blundar kan vi le samtidigt
för jag är inte samma som
förut


men jag mår likadant nu
har gjort sedan 2006 och golvet är fortfarande min bästa vän och jag ler ibland ändå men huvudet är fortfarande blåslaget mot väggarna och jag kan knappt andas ibland men jag står ut och jag finns jag är och även om blodet rusar alltför fort så lever jag och lungorna går i takt med väggarna, jag andas jag andas jag andas


jag finns här


och du



och visserligen är jag någon centimeter längre nu men inget spelar någon roll för jag fastnade ändå i tiden där jag låg med kinden mot träet och lät luften fylla min kropp för att sedan försvinna
och när jag inte tittar så finns du där

för att möta min blick utan att vara sådär ängslig du lätt blir
för du är ju sån


och jag kan kanske fortfarande ge dig vad du vill ha men du kan inte ge mig, du kan aldrig ge mig igen och jag kan inte ta emot det för jag är en centimeter längre nu
jag är längre nu




och mina tankar väger tyngre än mitt huvud

blåsten i vår trädgård

och det blåser utomhus,
i mina ögon och jag ser

världen från vindens
vinklar



och när solen fångar mig blir allt orange och jag växer
                                                                             jag gror


jag gror med trädet
                  vi växer

jag växer
i takt

med dess
årsringar
 

värmen

det som sprider sig fort
gör det oftast med



linjer
och streck



    och vi syr aldrig i samma tyger

     jag svettas i ett mörkt rum där allt är

                                          utsuddat








och i solen ser jag



   kvadrater och cirklar

aldrig riktigt vaken

tvn står på och
bruset gör






min hjärna död





och jag står vid en
               avgrund men






jag andas fortfarande för lätt

this charming man

och melodier i hans
                              hår

och nacke
     och fräknarna på ryggen



jag vill kyssa och minnas







hela dig

Tyger i hjärnan

Jag måste söka
                                  en slutpunkt

om du är på riktigt           eller
bara leker med min hjärna

du ger inga svar på dina egna
                                                frågor

och lämnar mig fast
        på samma ruta







du måste bestämma dig.

Nyare inlägg
RSS 2.0