när jag inte kunde somna tänkte jag på dig och hur du aldrig sa något eller tittade på mig

din blick sökte något annat

som om
din rädsla satt i mig

och du tittade aldrig
du väntade på mig att säga någonting

och du lämnade mig i ett smått duggregn
som sedan visade sig bli
oväder


himlen öppnade sig
medan du inte ens
lämnade kvar ett spår

av närhet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0