vilse och behöver någon som jagar mig inatt

dansar för fort över regnvåta trottoarer
snurrar tills jag trillar i diken, snår
river mig


men jag behöver en knuff i sidanbehöver trilla
behöver falla över kanten och
slå huvudet i någontinghårttttttt hårt hårt


för att vakna
för att komma i balans
för att böjas åt rätt håll

du måste slå mig i rätt balans



jag ramlar medvetet
faller med flit
och trillar
med händerna över huvudet och lungorna tömda

tappar kontrollen för miljonte gången och ser väggarna krypa inåt

när solen går i moln


knakar väggarna och smyger
bakom min rygg

nej det här går inte








väntar tålmodigt på åskan

högljud och tung
dunder på mils håll

ibland innan regnet faller    och
luften är på tok för varm för att kunna
dra in

gräset ligger stilla på marken och inget rör sig
ens den minsta millimeter

men i huvudet rör sig askan och smällarna från förra gången
och ångan från vattenytan
strax före dundret

ibland är det helt enkelt svårt att lyfta
blicken mot molnen

gästerna kommer snart och det regnar

om två sekunder faller den första
våta droppen på min kind

och jag väntar
allför tålmodigt
på en molande värk


i de inre delarna
av hjärnans
mörkaste rum






den slår mig hårt och        sakta
men fort, det går bara hundradelar och jag glömmer bort att andas ännu en gång sådär som jag alltid gör när du spökar
du spökar
du hemsöker mina tankar och förgiftar mina minnen med bilder av dig och ett jag som föreställer lyckligt trots att vi vet att jag var allt utom
du ger dig aldrig, du ger dig aldrig, du andas alldeles för högt bakom min tinning och du stör mig
du STÖR MIG

du lämnar mig ingen ro alls och jag somnar aldrig
med dig i hjärnan



trotsa dig är jag för svag för och du vet det du använder min svaghet mot min styrka och du vinner, du vinner varje gång jag ger mig jag ger mina krafter till dig du tar över
min hud brinner

och flammorna har din färg

skjuter upp allt och gäspar omedvetet och blundar medvetet

hårda dagar slår mig sakta
men gärna
på munnen

medan jag alltförmycket
andas för snabbt och glömmer
syret                                                                    utanför




det finns alltid vatten tänker
jag

dränk mig

kalla nätter som vågor längs kinderna

strömmar i mörkt blå
ilar ner för armar
ben och
marken känns svag
när jag tänker på dig


kölden i hjärnan förstärks
chaque fois que je pense à toi
men du gör ändå ont
och jag vet att du får ett brev på måndag
som kommer göra ont att läsa men
som gjorde mer ont att skriva och att faktiskt                skicka

du får ett brev på posten
med allt jag någonsin tänkt om dig
placerat i få meningar, i ett kort avsked i ett brev på två ark varav en är på både fram och baksida i ett vanligt vitt kuvert med ett vanligt svenskt frimärke adresserat med en vanlig penna

kanske är du värd mer
men det är jag också.

gråa dagar långsamma som havets rörelser

de skyndar aldrig utan istället
passerar med mjuka rörelser

som garnet i en gammal vävstol
eller gruskorn, partiklar
tusen meter under havet


och jag sover för mycket
blir blå under ögonen och
gäspar vid varje andetag

vet inte om jag andas dåligt eller faktiskt är
trött, less

på att väva andras tyger
och bära andras sandsäckar
fläcka ner andras liv ur min kaffekopp




jag stannar inomhus.

RSS 2.0