vilse och behöver någon som jagar mig inatt
dansar för fort över regnvåta trottoarer
snurrar tills jag trillar i diken, snår
river mig
men jag behöver en knuff i sidanbehöver trilla
behöver falla över kanten och
slå huvudet i någontinghårttttttt hårt hårt
för att vakna
för att komma i balans
för att böjas åt rätt håll
du måste slå mig i rätt balans
jag ramlar medvetet
faller med flit
och trillar
med händerna över huvudet och lungorna tömda
snurrar tills jag trillar i diken, snår
river mig
men jag behöver en knuff i sidanbehöver trilla
behöver falla över kanten och
slå huvudet i någontinghårttttttt hårt hårt
för att vakna
för att komma i balans
för att böjas åt rätt håll
du måste slå mig i rätt balans
jag ramlar medvetet
faller med flit
och trillar
med händerna över huvudet och lungorna tömda
tappar kontrollen för miljonte gången och ser väggarna krypa inåt
när solen går i moln
knakar väggarna och smyger
bakom min rygg
nej det här går inte
knakar väggarna och smyger
bakom min rygg
nej det här går inte
väntar tålmodigt på åskan
högljud och tung
dunder på mils håll
ibland innan regnet faller och
luften är på tok för varm för att kunna
dra in
gräset ligger stilla på marken och inget rör sig
ens den minsta millimeter
men i huvudet rör sig askan och smällarna från förra gången
och ångan från vattenytan
strax före dundret
ibland är det helt enkelt svårt att lyfta
blicken mot molnen
dunder på mils håll
ibland innan regnet faller och
luften är på tok för varm för att kunna
dra in
gräset ligger stilla på marken och inget rör sig
ens den minsta millimeter
men i huvudet rör sig askan och smällarna från förra gången
och ångan från vattenytan
strax före dundret
ibland är det helt enkelt svårt att lyfta
blicken mot molnen
gästerna kommer snart och det regnar
om två sekunder faller den första
våta droppen på min kind
och jag väntar
allför tålmodigt
på en molande värk
i de inre delarna
av hjärnans
mörkaste rum
den slår mig hårt och sakta
men fort, det går bara hundradelar och jag glömmer bort att andas ännu en gång sådär som jag alltid gör när du spökar
du spökar
du hemsöker mina tankar och förgiftar mina minnen med bilder av dig och ett jag som föreställer lyckligt trots att vi vet att jag var allt utom
du ger dig aldrig, du ger dig aldrig, du andas alldeles för högt bakom min tinning och du stör mig
du STÖR MIG
du lämnar mig ingen ro alls och jag somnar aldrig
med dig i hjärnan
trotsa dig är jag för svag för och du vet det du använder min svaghet mot min styrka och du vinner, du vinner varje gång jag ger mig jag ger mina krafter till dig du tar över
min hud brinner
och flammorna har din färg
våta droppen på min kind
och jag väntar
allför tålmodigt
på en molande värk
i de inre delarna
av hjärnans
mörkaste rum
den slår mig hårt och sakta
men fort, det går bara hundradelar och jag glömmer bort att andas ännu en gång sådär som jag alltid gör när du spökar
du spökar
du hemsöker mina tankar och förgiftar mina minnen med bilder av dig och ett jag som föreställer lyckligt trots att vi vet att jag var allt utom
du ger dig aldrig, du ger dig aldrig, du andas alldeles för högt bakom min tinning och du stör mig
du STÖR MIG
du lämnar mig ingen ro alls och jag somnar aldrig
med dig i hjärnan
trotsa dig är jag för svag för och du vet det du använder min svaghet mot min styrka och du vinner, du vinner varje gång jag ger mig jag ger mina krafter till dig du tar över
min hud brinner
och flammorna har din färg
skjuter upp allt och gäspar omedvetet och blundar medvetet
hårda dagar slår mig sakta
men gärna
på munnen
medan jag alltförmycket
andas för snabbt och glömmer
syret utanför
det finns alltid vatten tänker
jag
dränk mig
men gärna
på munnen
medan jag alltförmycket
andas för snabbt och glömmer
syret utanför
det finns alltid vatten tänker
jag
dränk mig
kalla nätter som vågor längs kinderna
strömmar i mörkt blå
ilar ner för armar
ben och
marken känns svag
när jag tänker på dig
kölden i hjärnan förstärks
chaque fois que je pense à toi
men du gör ändå ont
och jag vet att du får ett brev på måndag
som kommer göra ont att läsa men
som gjorde mer ont att skriva och att faktiskt skicka
du får ett brev på posten
med allt jag någonsin tänkt om dig
placerat i få meningar, i ett kort avsked i ett brev på två ark varav en är på både fram och baksida i ett vanligt vitt kuvert med ett vanligt svenskt frimärke adresserat med en vanlig penna
kanske är du värd mer
men det är jag också.
ilar ner för armar
ben och
marken känns svag
när jag tänker på dig
kölden i hjärnan förstärks
chaque fois que je pense à toi
men du gör ändå ont
och jag vet att du får ett brev på måndag
som kommer göra ont att läsa men
som gjorde mer ont att skriva och att faktiskt skicka
du får ett brev på posten
med allt jag någonsin tänkt om dig
placerat i få meningar, i ett kort avsked i ett brev på två ark varav en är på både fram och baksida i ett vanligt vitt kuvert med ett vanligt svenskt frimärke adresserat med en vanlig penna
kanske är du värd mer
men det är jag också.
gråa dagar långsamma som havets rörelser
de skyndar aldrig utan istället
passerar med mjuka rörelser
som garnet i en gammal vävstol
eller gruskorn, partiklar
tusen meter under havet
och jag sover för mycket
blir blå under ögonen och
gäspar vid varje andetag
vet inte om jag andas dåligt eller faktiskt är
trött, less
på att väva andras tyger
och bära andras sandsäckar
fläcka ner andras liv ur min kaffekopp
jag stannar inomhus.
passerar med mjuka rörelser
som garnet i en gammal vävstol
eller gruskorn, partiklar
tusen meter under havet
och jag sover för mycket
blir blå under ögonen och
gäspar vid varje andetag
vet inte om jag andas dåligt eller faktiskt är
trött, less
på att väva andras tyger
och bära andras sandsäckar
fläcka ner andras liv ur min kaffekopp
jag stannar inomhus.