gråa dagar långsamma som havets rörelser

de skyndar aldrig utan istället
passerar med mjuka rörelser

som garnet i en gammal vävstol
eller gruskorn, partiklar
tusen meter under havet


och jag sover för mycket
blir blå under ögonen och
gäspar vid varje andetag

vet inte om jag andas dåligt eller faktiskt är
trött, less

på att väva andras tyger
och bära andras sandsäckar
fläcka ner andras liv ur min kaffekopp




jag stannar inomhus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0