You forget so easy

om två sekunder faller den första
våta droppen på min kind

och jag väntar
allför tålmodigt
på en molande värk


i de inre delarna
av hjärnans
mörkaste rum






den slår mig hårt och        sakta
men fort, det går bara hundradelar och jag glömmer bort att andas ännu en gång sådär som jag alltid gör när du spökar
du spökar
du hemsöker mina tankar och förgiftar mina minnen med bilder av dig och ett jag som föreställer lyckligt trots att vi vet att jag var allt utom
du ger dig aldrig, du ger dig aldrig, du andas alldeles för högt bakom min tinning och du stör mig
du STÖR MIG

du lämnar mig ingen ro alls och jag somnar aldrig
med dig i hjärnan



trotsa dig är jag för svag för och du vet det du använder min svaghet mot min styrka och du vinner, du vinner varje gång jag ger mig jag ger mina krafter till dig du tar över
min hud brinner

och flammorna har din färg