You forget so easy

husgavlar
jag springer förbi husgavlar

och gatuhörn

i ständig flykt

daggvåta strån mot ryggen när jag kastas
mot marken av andetagen

nu slutade slagen mot marken

vatten som stiger och jag står på hakan
försöker andas in det syre som finns att tillgå


men hur jag än vrider
på verkligheten


så finns du inte där
och jag simmar hela tiden


jag simmar för simmandets skull
det vet jag


men jag slutar inte förrän mina muskler domnar
och flödet ändrar sig


som när vinden vänder för att
blåsa iväg de sista löven


som kämpat precis som du
och jag


ju längre jag simmar desto
mer ont gör det i bröstet


men jag kan inte släppa taget
jag släpper inte


förrän flödet vänder och
någon tar mitt slagträ så jag slipper vara den som hela tiden slår

när ljuden når trumhinnorna slår det
över

och jag kan inte känna dig
jag kan inte känna dig




istället finns där bara känslorna som fanns då
när vi var lyckliga
för fyra år sedan

men då är inte nu, varför är jag då så fast...........fyra år är en lång tid



men inte tillräckligt





och när mönster vrids runt inom mig spottar jag
jag spottar på alla minnen och jag spottar på min sentimentalitet för jag orkar
inte



och hur många gånger ska jag behöva säga så innan jag faktiskt inte orkar mer?

sluta störa min sömn och
sluta störa min vakenhet






sluta finnas i mig,
du kliar








övergången mellan inandning och utandning
är det enda bevis jag har på att jag kan


utan dig.