You forget so easy

vatten som stiger och jag står på hakan
försöker andas in det syre som finns att tillgå


men hur jag än vrider
på verkligheten


så finns du inte där
och jag simmar hela tiden


jag simmar för simmandets skull
det vet jag


men jag slutar inte förrän mina muskler domnar
och flödet ändrar sig


som när vinden vänder för att
blåsa iväg de sista löven


som kämpat precis som du
och jag


ju längre jag simmar desto
mer ont gör det i bröstet


men jag kan inte släppa taget
jag släpper inte


förrän flödet vänder och
någon tar mitt slagträ så jag slipper vara den som hela tiden slår