igår dunkade jag huvudet i väggen endast för att slippa smärtan innanför huden och övertänkandet som jag alltid lyckas med vart jag än befinner mig

tre gånger hårt mot väggen,
idag har jag bulor i bakhuvudet

en gång orkade jag så mycket mer          jag kunde samla minnen i
askar

fjärilslätta fötter hur tung börda
mina axlar än bar

men när jag väl gick vilse i mina egna nerver
var jag vilse för en lång, lång tid

nattetid dyker de upp                              mina onda andar
de som vill krossa mig under sina   fötter

och jag har inget att säga dem
ändå fortsätter de att skrika på mig att jag ska göra saker
att jag ska ta tag, hoppa på, följa med


jag dunkar huvudet i väggen tre gånger
i hopp om att de försvinner




och även om du hade kommit dit i tid
för att stoppa mina     dumheter
hade jag ändå slagit huvudet i väggen


min hjärna speglar fel
den ljuger den gör ont den tappar aldrig kraften att
försöka förgöra dess ägare

och det enda jag kan göra är att fortsätta dunka

vartenda gång jag får den känslan i magen så tänker jag på dig och då övergår den i onda tankar

jag minns dig alldeles för väl

någon gång ska jag förlåta allt jag gjorde mot mig själv men det kommer ta tid

när vägarna tar slut och mina ben säger nej
non


ska jag lägga mig ner och dö
sakta, långsamt,  ccbcvgn , - . .,,-,. très


du gör ont
du gör alltid ont


men det gör jag med, jag gör ont
i alla ådrrrror


du flyter där inne
i mig

men jag spottar


allt jag kan, jag spottar
ut dig


vi måste ta slut

vi måste ta slut











jag ska sluta jaga dig

det var inte länge sedan jag älskade dig

dammet i luften gör mina lungor grå
och kroppen är sedan länge slut på vätska      jag gör
ont

det enda som cikulerar kring tinningen är orden du    sagt
i min dröm inatt som vävs
de väver mig ett tyg av grå metall

de kväver mig med hesa skrik


som ett spjut ner i jord
ner i aska

rinner jag
en pöl

en stor fläck av vätska

som sakta torkar ut på en gata
med väldigt gammal


asfalt

RSS 2.0