om två veckor är jag i dina armar igen (augusti 2012)

dagarna släpar förbi,

som en gammal klocka

ej uppvriden på flera år

 

sensommaren får flugorna att surra långsamt

i fönsterkarmar

 

åskan hänger över oroliga träd och

vinden är okännbar, obefintlig

 

men våra hjärtslag slår lika fort

som en liten fågelunges,

då den hoppar ur boet för första gången

                               jag håller mig vaken


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0