om två veckor är jag i dina armar igen (augusti 2012)
dagarna släpar förbi,
som en gammal klocka
ej uppvriden på flera år
sensommaren får flugorna att surra långsamt
i fönsterkarmar
åskan hänger över oroliga träd och
vinden är okännbar, obefintlig
men våra hjärtslag slår lika fort
som en liten fågelunges,
då den hoppar ur boet för första gången
jag håller mig vaken
Kommentarer
Trackback