och jag häller rödvin i halsen tills jag hickar rött och i dova ljudgångar hör jag dig
tyst och nästan
ljudlöst
sprider sig färg i mina ådror
blått
jag sväljer tills jag inte orkar mer
tills jag brister
jag går sönder
spricker
fånga fjärilarna innan de
smälter
och allt jag vill är att krypa in och gömma mig i mörka gruvor med mönster på väggarna som folk gjorde förr, som urtiden urtiden och jag vill bara ha någon slags trygghet, jag vill ha skuggor, men det gråa äter upp mig sakta tills jag är ett skelett och du står där borta, tittar men jag sprängs
sakta men fort
fort
ljudlöst
sprider sig färg i mina ådror
blått
jag sväljer tills jag inte orkar mer
tills jag brister
jag går sönder
spricker
fånga fjärilarna innan de
smälter
och allt jag vill är att krypa in och gömma mig i mörka gruvor med mönster på väggarna som folk gjorde förr, som urtiden urtiden och jag vill bara ha någon slags trygghet, jag vill ha skuggor, men det gråa äter upp mig sakta tills jag är ett skelett och du står där borta, tittar men jag sprängs
sakta men fort
fort
Kommentarer
Trackback
