kvällarna då tiden stod still och jag bara snurrade och snurrade tills jag föll och ingen fångade mig

orden som kräker upp ur min hals vill

egentligen inte ut
men jag ligger redan på        golvet och har inga
krafter

kvar

att säga emot dem




och du skrattar åt mig, du vet att jag inte klarar mig utan




och du skrattar åt mig, du vet att jag inte klarar mig utan
dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0