jag blåser ut tills mina lungor är tömda på allt som kanske finns långt där inne

saker som hör till luften


koldioxid, ånga




jag klandrar ingen för de blå
streck jag ser när jag blundar men


xxxxxxxxxxx
x
x
xx
x
xxxxxxxx
x

vill inte längre behöva sluta andas när jag tänker
klagandes gnagandes


mina ögon kliar, de vill ut
jag vill ut, min hjärna vill
ut




jag är explosiv, farlig
jag kan inte hanteras

















lungorna kryper
de skrynklas ihop
blir till pulver


löses upp
och här ligger jag och tänker attjag fortfarande

har andnöd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0