Xurbia mon amour

T'as changé ta photo de profil, et moi j'suis comme une pierre vers une fenêtre ou pourquoi pas une maison de glace? S'il te plaît, ne penses pas que ceci est facile, je suis si fatiguée, penser à toi, chaque minute, chaque seconde. Je t'aurais donné tout que j'avais, mais alors tu voulais pas. Pas ma faute je crois mais quand meme. Je me souviens tout, et je le fera toujours. Même si tu ne le feras pas.
Tu savait que je t'ai manqué?

Jo. Så är livet idag, och har varit hela dagen. Här har varit 40 grader i skuggan och vinden har varit obefintlig. Jag har befunnit mig inomhus hela dagen och gömt mig. De enda cirka fyrtio minuterna jag var utomhus var när jag hämtade barnen i skolan, och jag hade en nära döden upplevelse. Jag lider med alla de stackars arma människor som var tvungna att sätta sig på tågen då de inte har air condition. Jag har mestadels sovit och slappat bort dagen men framåt kvällningen (när man kunde andas igen) började jag packa. Nu är faktiskt det mesta packat tro det eller ej. Lite småsaker här och där bara, badrumsgrejer och kläder. Annars så. På torsdag kväll går sista flyttlasset till Paris med hjälp av Elin, som jag sedan tänkte bjuda på en avskedspastis på Le Piano Vache, for old times sake eller något.
Imorgon tar jag ett tidigt tåg till Paris, runt 9.30 (för att inte behöva koka) och lämnar tillbaka en underbart fin kavaj. Men den kostade 79 euro och jag har inte råd. Sen åker jag direkt hem igen och gömmer mig för solen ett tag, och efter det hoppas jag på att kunna åka upp och vara nån timme vid poolen med Elin.
Det här är min allra sista vecka i Villennes sur Seine. Och det är så jävla jävla skönt. Snart sommarov.

kan man påstå att känslan genom den här dagen har varit dyster. Ständiga mardrömmar om dig hela morgonen varav känslan du lämnade kvar fortfarande sitter i mig, Little Dragon - Twice hela eftermiddagen och senare även Blue Valentine på biograf. Jag har inte varit så här grå och mörk efter en film sen jag såg "Dekalogen: Du skall icke dräpa" av Kieslofwski med Morris 2007.

Den kärlek som är
vill förkasta en annan
och ändå likna den
så som den var.
Vintern som rår
har ett blont ärr i pannan
och i sommarn som rår
går en snövind kvar

Vindar som vet
det grå, det sista-
om dag i natt kvävs,
ger skymningen svar?
Ge mig den styrka
som krävs för att mista
och den svaghet som krävs
för att hålla kvar.

Sorg är en flöjt.
Det strömmar, strömmar
bläck ur dess sång
och vind som var.
Ger den mig drömmar
skall de brista.
Tiden är lång
och stannar kvar.

Fågel som sjunker
ner i din klyfta-
ormvråk, fjäril,
mitt svindelpar...
ge mig den tyngd
som krävs för att lyfta
och den kärlek som krävs
för att stanna kvar.

Drömde under två timmars orolig sömn ungefär sju olika mardrömmar om Samara från the ring. När ska dessa mardrömmar upphöra? Jag brukar kunna vakna när jag drömmer en mardröm, men idag var det omöjligt, jag halvsov halvvaknade och hon stod framför mig, öppnade min dörr men jag kunde inte vrida mig och titta på henne för jag lyckades inte rikigt vakna, i nästa dröm var hon hundra stycken och de gick rakt igenom människor, deras läppar färgades blåa när hon gick igenom dem hon var överallt. Nästa dröm stod hon utanför mitt fönster och tittade på mig. Väntade på att jag skulle se henne.

Igår gick mitt första flyttlass till 53 Rue Montreuil, 75011 Paris. Svämmar nästan över av förväntan. Innan dess ska jag dock jobba två veckor till, ha en veckas semester i Provence tillsammans med Amanda, se "Melancholia" på bio med Viktor, åka till Tunisien i två veckor och bara ta det lugnt i Bjärnum. Igår köpte jag skolböcker som jag ska försöka hinna med utanför min andra kurslitteratur (Som mestadels är skönlitterära böcker av bland annat Balzac, Catérine Duras, Geores Sand m.fl. ska bli roligt!) och jag hoppas verkligen att jag dessutom hinner med att läsa filmvetenskap på halvtid. Imorgon eller senare ikväll ska jag slänga ihop ett CV på svenska och ett på franska så att jag kan söka extrajobb på bland annat Svenska Klubben i Paris. Så mycket att göra, så mycket att se fram emot, och här sitter jag vid datorn och fryser om fötterna.

Iakttagelser och möten är för den ensamme i hans ensamhet på en gång konturlösare och mera påträngande än för sällskapsmänniskan, hans tankar är tyngre, underligare och aldrig utan en anstrykning av melankoli. Bilder och förnimmelser, som man lätt skulle kunna göra sig kvitt med en enda blick, ett skratt, en kritisk replikväxling, upptar honom över hövan, djupnar i tystnaden, blir betydelsefulla, upplevelse, äventyr, känsla. Ensamheten utvecklar det originella, det dristigt och sällsamt sköna, dikten. Men ensamheten utvecklar också det förvända, det överdrivna, det absurda och otillåtna. - Så oroade företeelser från hitresan ännu resenärens sinne, den gräslige gamle snobben med sitt pladder om kärestan, den bannlyste, på sin betalning bedragne gondoljären. Utan att bereda förnuftet några svårigheter, utan att egentligen ge något stoff för eftertanken var de ändå till sin natur i grunden besynnerliga, föreföll det honom, kanske oroande just genom denna motsägelse. Dessemellan välkomnade han havet med sina ögon och kände sig glad över att veta att Venedig befann sig i så lättåtkomlig närhet. Slutligen vände han sig om, baddade ansiktet, gav genom städerskan tillsägelse om vissa arrangemang som skulle fullända hans bekvämlighet och lät sig forslas ner till bottenvåningen av den grönklädde schweizare som skötte hissen.

"Det händer att man vaknar om natten
och kastar ner några ord snabbt
på närmaste papper, på kanten av en tidning
men på morgonen: samma ord säger ingenting längre, klotter, felsägningar.
Eller fragment av den stora nattliga stilen som drog förbi?"

du slår omkull mina ben som        pjäser
i vårat egna schackspel



jag går undererr
pjäs efter pjäs


exploderar
imploderar


du styr mig med hjärnhand