You forget so easy

om nätterna
blir dofterna



så mycket
starkare

för vågorna innanför min panna säger att det inte
går

för jag har inga krafter och ingen
ork

att ge mer




för när jag lämnar ut mig
är det ingen













som tar emot.
 

ljudvågor når mina öron och jag
öppnar ögonen

efter en minuts mörker






och du står där, händerna ut-
sträckta

väntar på att jag ska ta dem



men jag vill inte gå hem.
 

x
x
x

finns inte
jag fanns inte


du är gas
och du är
ånga

du är ett moln

vi ser nog
har sett nog

jag är ömtålig jag har händer av
glas

och du trycker för hårt




för att blodet ska nå ut
jag svimmar kommer att
svimma

min hud är tunn och ådrorna spricker
och du känns som gummiband mot huden

när vi blundar kan vi le samtidigt
för jag är inte samma som
förut


men jag mår likadant nu
har gjort sedan 2006 och golvet är fortfarande min bästa vän och jag ler ibland ändå men huvudet är fortfarande blåslaget mot väggarna och jag kan knappt andas ibland men jag står ut och jag finns jag är och även om blodet rusar alltför fort så lever jag och lungorna går i takt med väggarna, jag andas jag andas jag andas


jag finns här


och du



och visserligen är jag någon centimeter längre nu men inget spelar någon roll för jag fastnade ändå i tiden där jag låg med kinden mot träet och lät luften fylla min kropp för att sedan försvinna
och när jag inte tittar så finns du där

för att möta min blick utan att vara sådär ängslig du lätt blir
för du är ju sån


och jag kan kanske fortfarande ge dig vad du vill ha men du kan inte ge mig, du kan aldrig ge mig igen och jag kan inte ta emot det för jag är en centimeter längre nu
jag är längre nu




och mina tankar väger tyngre än mitt huvud